I går va Lennart och jag på konfirmation för en av ungarna i släkten, kusinbarn till våra barn. Att behöva stå ut med att gå på en högmässa i kyrkan bär mig emot men ville inte göra Karro besviken. Jag kan tycka kyrkor är vackra att titta på men att höra allt jävla hycklande från prästen gör så det vänder sig i magen på mig. I alla fall va vi på plats i Ärla kyrka, liten kyrka på landet. Konfirmationen va så seg, tog 1 1/2 timmar trrots endast fyra konfirmander. 

Jag tror redan de är på väg upp till han där uppe.